Jag vet att jag inte är den enda, jag är inte unik på något sätt, alla har något som dom går och bär på. 

Men just nu är det jävligt mörkt, idag har varit ännu en dag som man är så trött, man går mellan mellankoli och att man vill avsluta detta värdelösa liv. 

När man nu ännu en gång är singel, (gemmensamt beslut då det är för långt avstånd) Vi är ännu vänner, men det är jobbigt. Jag kommer sitta ensam på jul, då familjen bestämt att i rådande läge, inte är aktuellt att åka halva landet runt. Jag har inga vänner som jag umgås med, hade jag inte haft jobbet, hade jag nog inte funnits i livet längre. det är det lilla som får mig att orka gå vidare, för på det sättet så kommer jag ut, kommer hemmifrån, får träffa lite folk i alla fall. 

Sen har man känslan av att jag kommer bli gammal utan barn och familj, vad är det för något liv att leva? Man kommer vara den där jobbiga släktingen som man kanske hör av sig till någon gång per år.......