Känslan av att aldrig vara bra nog. Inte vara älskad av någon. Att så fort man öppnar munnen. Så säger man fel saker. 38 år gammal. Snart 39. Och folk runt omkring behandlar en som man vore ett efterblivet barn. Känslan när ens mamma frågade om jag ville ha mina bebis bilder. Annars skulle hon slänga dom. Att det alltid är jag som ska anpassa mig efter alla andra. Ingen som frågar om jag kan, vill, har lust. Utan man bara tar för givet. Och jag slår knut på mig själv. Bara för att vara alla till lags. Jag vill bara ge upp ibland. Men skulle aldrig kunna göra något. Jag är bara trött på ensamheten och värken och att jag aldrig duger......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Telefonen ringer. Står okänt dolt nummer i displayen 1= Ja hallå 2= Hej, du vet nog inte vem jag är, men jag såg dig ute på gatan tidigare idag. (låter som en yngre invandrarkille) Och jag är intresserad av dig.  1= Eh va? 2= Ja jag såg dig p...

Igår blev jag upprörd. När man läser i tidningen att en konsthall inte får ha ett rum som dom kallar för vita havet. för det finns dom som tycker att det är rasistiskt.  Allt som är vitt. Är det rasistiskt? Ska man måla kroppen i en annan färg? för...

Igår pratade jag med mitt x. Han avlsöjade för mig att han har börjat träffa en ny. Jag är glad för hans skull. Men samtidigt så känns det som om det går lite fort.  Mäkta förvånad blev jag när han avslöjade hur gammal hon är. 20 år. Som tur är har...

Sen ett tag tillbaka, även innan jag blev singel igen, så tappade jag mer och mer intresset för män. Sen jag blev singel, så har jag ingen önskan att ge mig ut på marknaden igen, dels för att vi är i en pandemi, men även för att jag börjat finna män ...

Värdelös. Ja det är så jag känner mig. Det är aldrig någon som kommer förbi, har knappt några vänner, det kan gå dagar, innan någon ringer. har en chef som verkar älska att sätta mig på plats, säger en sak ena dagen, sen nästa så är det något helt an...