Om man öppnar en stängd dörr. så vet man aldrig vad man får se. Livet bakom den dörren kanske inte är vad man förväntar sig. 

Själv kantades hela min uppväxt av just dessa stängda dörrarna. Allt såg så bra ut utåt. Men innanför dessa dörrarna, var det sällan många ljusa stunder. När man var ute bland folk, man sa eller gjorde fel sak, så fick man den där förintande blicken, blicken som sa att du ska få se på fan när vi kommer hem och ingen ser eller hör något. När jag sen blev vuxen, så kantades min tillvaro med panik och ångest attacker, oro om det jag sa eller gjorde var rätt sak. bara för att bli sedd kunde och kan jag även idag säga saker utan att tänka mig för. saker som jag kanske egentligen skulle hålla tyst om, men har i så många år varit så nedtryckt, så vet inte hur jag ska hantera mig själv. när dessa tillfällen kommer, jag vill ju bara bli sedd som alla andra vill......