Jag har märkt att många använder pandemin som ursäkt för att slippa göra saker, dom kan ränna i affärer, barnen kan gå i skolan, dom kan träffa vänner och fika, gå till sina jobb, etc etc. Men när man vill att dom ska ställa upp på saker som dom kanske inte tycker är så roligt, så skriker dom rätt ut, att det går ju inte, det är ju pandemi nu, corona, covid19. Dom som lätt stannar hemma, känner efter lite extra, oj jag kanske har feber, bäst att ringa och sjukanmäla mig. Sen finns det dom som är som mig och många andra. Biter ihop, jobbar tills man stupar, reser sig upp och fortsätter. Ryggen pajade för mig, förra veckan, kunde inte röra mig, för då sprutade tårarna, resan hem var en mardröm, men nästa dag var jag på jobbet igen, kanske inte i full fart, men jag var där....